Hundra dagar kvar, vem räknar ens så.

Hur mycket är hundra dagar? Frågar du min sexåring är det en evighet, inte långt alls ifrån en gazillion år. Men hundra dagar kvar, så stod det i appen. Jag undviker Datumet med dedikation.

Jag vill inte hänga upp mig på nåt. Vet hur tiden sniglar sig fram ändå när man är stor och tung och kan jag ta bort en promille av det genom att ge mig mer av en tidsram så är jag tacksam. Är ungen ute innan midsommar är jag också tacksam. 

Den har konsekvent legat en vecka före sin beräknade storlek, eftersom vi gjort IVF ändrar de inte det beräknade datumet, de vet ju prick när allt skett. Men hade detta varit en vanlig graviditet hade de flyttat datumet. Och jag har så lätt att gå in i sånt, vilja ha kontroll, kunna förvänta mig vissa saker. Men det är en så stor del av graviditeten tycker jag, och tyckte även förra gången, att aktivt släppa kontrollen. Att vägra försöka styra upp. Att släppa sånt man ändå inte kan påverka. Som datumet bebisen kom...

Vi har varit bortresta! Eller vi kom ju hem för ett tag sen nu. Men ändå! Äventyr! Häng med!

Vi börjar med en bild där jag ser ut som min pappa på 90-talet och sen en bild på mitt barn med sin nya frisyr som han är väldigt stolt över:

Min unge <3 Han har haft en lång, ovårdad kalufs av blont sen han var 3 typ.

I princip aldrig klippt sig, till mitt stora förtret. Ogillar starkt att bråka med barn om hårborstning. Men men: NU har han fått frisyr! Han är så nöjd. Och tycker det är SÅ skönt att slippa hår i ögonen och att borsta. Plus att han pratat om hockeyfrilla i flera år så det är liksom... otroligt gulligt att han vill ha en egen stil? I love you!!!!!!!

Va intressant blogg om hundträning, tänker ni kanske nu. Nä. Nu blir det inte hundträning. För jag hade inte ens med mig hunden!!!!!!!!! Klarar ni er? Tips annars: stäng flik, gå ut i naturen. Jag försöker att inte tänka så mycket på ad jag lägger ut, vill inte låsa in mig. Sorry. Nu ville jag skriva om detta...

Först av allt: tack för alla grattis!

Jag är alltså gravid. Det känns helt overkligt fortfarande, trots att det är någon som sparkat inuti min mage sedan länge nu. Det tog tid och var ingen enkel grej, kan jag säga. Och jag har inte ens vågat drömma om att få göra detta en gång till så känner mig väldigt ödmjuk inför att vad som helst kan hända.

Men jag vill våga vara glad. Jag ÄR glad.

Samlade in frågor på instagram, vi tar dem nu!

Q: När är det dags?

Denna frågan kom i sjuttio olika varianter typ.

Men det syns ju ganska tydligt på magen att jag inte kommer föda imorgon, och att jag heller inte blev gravid igår. Jag är mer än halvvägs och förhoppningsvis finns en liten bebis i mina armar kring midsommar.

Jag är inte bekväm med att berätta EXAKT datum, kanske blir jag det senare. Vet bara hur jobbigt det var att vänta senast, när datumet närmade sig så sniglade tiden sig fram. Och tror att jag kommer bli svinstressad av att 18 000+ personer ve...